Att träna när man är förkyld – NEJ!

Jag måste skriva av mig om en sak som jag funderat på senaste veckan. Något som jag stör mig lite på och inte förstår anledningen till. Något som faktiskt kan vara farligt!

När jag var på gymet i veckan så låg jag vid ”funktionell tränings”-området bredvid en tjej som helt uppenbart var förkyld. Hostig och snuvig. Vad i hela friden gjorde hon på gymet? Hon borde inte tränat över huvud taget!

Även på sociala media (bloggar och twitter) har jag FLERTALET gånger den senaste tiden läst om folk som är förkylda eller krassliga men tränar ändå. Jag kan inte låta bli utan att lägga huvudet i händerna och undra vad det är som gått så himla fel i vår träningshets!? Vad har hänt? Vad är det som är så viktigt att det är värt att riskera sin hälsa för, sitt hjärta? Är det status att träna när man är sjuk, och dessutom berätta om det?

Min enda känsla när jag läser det är: så. himla. dumt.

Det sjuka är ju att de flesta som tränar mycket och regelbundet är väldigt noga med det mesta. Det är en viss typ av mat som skall ätas. Socker får absolut inte intas. Det skall vara ekologiska råvaror och så få tillsatser som möjligt. Det skall vara ren mat och lagad från grunden. Mycket protein från magert kött och överflöd av grönsaker. Givetvis jättebra!

Det är dock här det stor men:et kommer in. Om man nu är så noggrann med vad man äter, hur mycket man äter och när man äter: hur kan man då riskera hela sin hälsa genom att träna när man har en infektion i kroppen!? För ja, är man förkyld har man en infektion i kroppen. I de allra flesta fall en virusinfektion men har man riktig otur kan det vara en bakteriell infektion. Hur som helst. Att träna med en infektion i kroppen är så himla farligt och det är helt uppenbart att det fortfarande inte har nått ut till alla.

Ni som följt med här ett tag vet om att jag hade ont i bröstet i början av sommaren och fick ta massvis av prover och gå på tre olika undersökningar av hjärtat. Jag hade ju sådan tur att det inte fanns några fel på mitt hjärta utan smärtan kom från något annat. Stress eller muskulärt är ännu oklart. Men. Jag vill säga en sak. Den rädslan och ångesten man har när man har ont i hjärttrakten och inte vet vad det beror på, den önskar jag inte ens min fiende. Det är fruktansvärt. Lika skönt var det att få reda på att det inte var något fel, utan att allt var som det skulle. Som akademiker och forskare är man ju dock lite ”skadad” och litteratursöker ju på ALLT man kan om det är något man undrar över.

Slutsatsen jag kunde dra av det: GE F*N I ATT TRÄNA OM DU INTE ÄR FRISK!

I bästa fall blir förkylningen värre och tar mycket längre tid innan den försvinner (och man tvingas till längre vila) och i värsta fall får man en hjärtmuskelinflammation. Risken för en hjärtmuskelinflammation är så mycket större om man inte är frisk och här är det så att i bästa fall så hamnar man på sjukan i en vecka och får sedan absolut träningsförbud i X antal månader och i värsta fall dör man. Ja, det finns faktiskt många sådana exempel. Utan avancerade artiklar räcker en enkel googling och du får den ena historien efter den andra

Är det värt att chansa istället för att vila och låta kroppen läka ut? Blir frisk? Det jag tycker är ännu mer konstigt är inte att det är elitidrottarna som utsätter sig för detta. Jag följer en hel del sådana och där är det alltid lugna puckar om kroppen inte är som den ska. Tävling eller inte tävling. Senaste exemplet är ju ”Musse” som blev lite förkyld efter VM-maran och då hoppade över Finnkampen. Här snackar vi landskamp och inte motionslopp. Och nu ser jag absolut inte ner på motionslopp för det är ju bara sådant jag håller på med, men jag vill bara jämföra. Är det inte konstigt?

Jag kan inte sluta undra, är det den rådande träningshetsen som gått för långt? Idag verkar det ju inte räcka att springa ”vanliga” löpartävlingar utan det skall vara den ena utmaningen större än den andra (vilket givetvis är supercoolt, men ändå). Är det anledningen till att vi vanliga människor idag utsätter våra kroppar för sådana risker att vi faktiskt riskerar vår långvariga hälsa?

Jag förstår att det är frustrerande att vila när man är sjuk. Det finns ju för sjutton mål att uppnå! Jag tycker också att det är jättetråkigt att inte kunna träna när jag vill. Jag har mål som jag vill uppnå om två-tre veckor, i vinter och nästa år. Kortsiktiga och långsiktiga. Som de allra flesta. Efter bröstsmärtorna och ”litteraturstudierna” i somras kan jag dock säga en sak – att uppnå de målen går inte före mitt hjärtas välmående.

Med detta sagt menar jag inte att man ska gå och känna efter hur man mår hela tiden och aldrig våga träna. Om jag kommer hem sent från jobbet och är så trött att jag nästan somnar stående så hoppar jag ändå inte över träningen. Det blir bara lite längre uppvärmning innan kroppen är igång. Bara för att benen är trötta en dag hoppar jag inte över träningen. Man måste våga vara, och bli, trött också. MEN. Om det är förkylningssymptom som kommer; då tränar jag inte. Därför har jag inte tränat idag. Igår eftermiddag började halsen tala om att den fanns och det har hållt i sig idag. Den känns mer ”tjock” än att den gör ont och jag har ingen snuva. Jag är heller inte tröttare än vanligt. Halsen känns dock, och det är tillräckligt för att jag inte ska träna. Jag springer hellre en extra intervall lite hårdare nästa vecka.

Som tillägg. Jag vet att ingen känner sin kropp bättre än sig själv. ”Jag kan minsann avgöra själv om jag ska träna eller inte”. Självklart. Det här är ingen order. Det är bara en fundering. Förhoppningsvis även en liten påminnelse om att ta hand om sig själv. Tänka till en extra gång.

Var rädd om dig.

Leave Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *